var när jag precis hade börjat i 8an och han i 9an. vi gick på samma skola och han visste knappt vem jag var. vi började skriva och träffas osv. allting gick ganska snabbt. jag blev kär lika fort som man knäpper med fingrarna.
vi hade ett väldigt struligt förhållande. blev tillsammans, gjorde slut, blev tillsammans och sådär höll det på.
allt var "perfekt" men jag hade alltid haft känslan att något var fel. det var därför jag tvekade. vi hade många bra tider men också allt för många dåliga. men på slutet hade det blivit bättre tills verkligeheten kom och väckte en. att det var bara inte jag som var den enda för han och kanske aldrig hade varit det heller. och där slutade den kärlekshistorian och det var nog lika bra.

jag har lärt mig så mycket om att sätta gränser för sig själv och hur mycket man kan lita på någon och varför. även om det tog hårt på mig så är jag tusen gånger starkare idag. och det är jag stolt över